Tänkte att ändå skulle få ut ett inlägg detta år. Jag har varit på gång ett par gånger men tiden för längre texter har hela tiden nedprioriterats. Här kommer en blandning av idrott, arbetsliv och privatliv.
Mycket hände 2018, minst sagt.
Husägare
Hund (Johannas)
Bokio
Tillbaka i USA efter 7 år
Tävlingar i Sverige, Danmark och Norge
Året började med 4 bra träningsveckor men mest minnesvärd var förlovning med Johanna och helg i Norge. Jag väntade med vilovecka till vecka 5 då jag och brorsan drog till Garmish-Patenkirchen. Utmärkt ställe att ta sig till från både Göteborg och Stockholm (Bara flyga till München och sedan ta buss)
Fyra dagar spenderade vi där nere. Bra skidåkning, främst uppe på glaciären. Vi tog oftast det första tåget som gick till glaciären och åt frukost på vägen.
Sedan tuggade jag på med träningen igen. Även om det gick bra så var det inte lika lätt att få till långpass på den dagen jag jobbade halvdag. Så kändes det i alla fall. Men nu när jag kollar tillbaka så lyckades jag få till bra långpass hela vintern. Kan ha varit mer stress runt omkring för att lyckas med det dock.
En stor skillnad som startade ungefär i Mars var nyttjandet av Sweet spot intervaller (88-94% av FTP). Hade lyssnat mycket på “Ask a cycling coach” podcast och såg att den typ av träning skulle kunna passa mig. Mer om sweet spot intervaller senare.
Någonstans där i Mars så gjordes sig mitt andra intresse påmint. I ett par år så hade jag haft mycket fokus på cykling och mindre på mjukvaruutveckling. Jag började känna sug att ändra den balansen. Till en början var det inte helt uppenbart hur. Men när denna känsla infann sig så kände jag mig också redo för något jag inte varit redo för tidigare. Nämligen att ta steget att jobba på ett startup och vara med på resan att växa ett sådant bolag. Möjligheten har dykt upp då och då men jag har alltid känt att för att göra något sådant så behövs jag vara mer investerad än vad jag varit redo att vara. En helt personlig sak alltså, inget som någon arbetsgivare eller potentiell arbetsgivare tyckt.
Detta ledde till att jag hoppade på Bokio startat av en god vän och studiekamrat de första 3 åren på Chalmers. Man kan minst sagt säga att vi vet hur vi jobbar ihop. Att lämna iCore var dock inte ett lätt val. På iCore fick jag möjligheten att utveckla min tekniska expertis, stöttning i att bedriva elitsatsning och umgås med mycket fina kollegor. Speciellt tack till min chef Magnus som stöttade mig bra i att både vilja göra bra idrott och bra arbete. Att man väljer att jobba 90% behöver inte betyda att man inte vill mycket på sitt jobb.
Men nu lämnar vi jobb och fokuserar på träning.
Målet med 2018 var att ta UCI-poäng och köra så många UCI tävlingar som möjlighet. Majoriteten av tävlingarna var UCI tävlingar men något poäng lyckades jag tyvärr inte ta. Hade behövt lyft mig någon nivå mer för det, de pojkarna på banan är helt enkelt lite för bra.
Första UCI tävlingen var i Danmark. Var nog inte riktigt redo för farten på tävling. Avsaknad av tävlingsträningar med motstånd.
Två veckor senare bar det av till säter.
Därefter, vidare till Vårgårda.
Efter Vårgårda var vår tävlingarna slut för min del. Jag tänkte att fokus på tävling skulle vara bättre förberedelse för att tävlingar efter resa till USA. Idag osäker på om det var rätt men säker att det hade tagit för mycket energi att tävla vidare, börja på Bokio och förbereda för USA.
Att äntligen vara tillbaka i USA och ha med Johanna var årets stora höjdpunkt. Det var då 7 år sedan jag lämnade USA och Wyoming efter att ha jobbat där i ett år. Det var värt vara ända dag i sämre fysik och mer att åka ditt!
Jag tränade en del löpning i USA men som jag förväntat så krävdes en del arbete innan jag var i tillräckligt bra form igen. Jag jobbade hårt för att komma tillbaka i god fysik men väl i Falun på fjärde UCI-tävlingen så fanns det inte mycket power. Till veckan efter och SM så var det lite bättre men inte riktigt tillbaka.
Två veckor senare, 8 veckor hemma efter USA, så kände jag mig tillbaka. Vi drog nere till Kolding, Danmark för UCI Cat 1 tävling. Vilket race det var med största XCO startfältet jag varit med om. Tyvärr teknisk strul men annars ett helt ok race.
Nästa UCI tävling i Skatås med min egen klubb som arrangör.
Sista UCI tävlingen blev Karl XII ritet i Halden, Norge.
Är du kvar? Coolt, ja det blev ett långt inlägg när det är det ända för året
Lite av ett stople-ut år skulle man kunna säga. I alla fall vad gäller tävlingsresultat. Det finns två anledningar som kommer att jobba med 2019.
Andningssvårigheter i varma dammiga dagar har blivit mer uppenbara. Presterar ofta bättre på hösten.
UCI tävlingar tar ibland mycket energi i planering och förberedelser.
Jag har gjort en del framsteg också.
Både hopp och dropp blir jag mer och mer säker på. Svåraste just nu har jag för hopp där jag inte har full känsla för fart och rörelse som krävs för dubbelhopp. I slutet av året började mindre dubbelhopp att sitta
Uppnått ny max effekt på 1 och 2 minuter.
Lärt mig mycket mer tävlingstaktik.
Jag skulle vilja skriva mer med det får räcka nu
Jag blickar nu framåt mot 2019. Av flera anledningar läger jag om träningen mot att vara tidseffektiv och fokusera på optimal prestation. Inte lika många långpass och istället många fler intervallpass i olika intensitet. Dessutom blir det fokus på tävlingar i Sverige och nära Göteborg. Kul att åka runt och tävla men det tog lite för mycket energi, förhoppningsvis lite bättre resultat istället.
Till sist, stort tack till de som stöttar mig främst Sportspec och BMC. Tack också till klubben jag tävlar för och alla fina medlemmar som många gånger stått med flaska eller hejat på tävling. Mest tack till Johanna som alltid finns där!